Det är en tid sedan jag skrivit...livet har varit jobbigt men ett måste att leva.
Nu har jag kommit till slutdelen av min semester o vi har fått valpen hem som vi alla har väntat på så otroligt mycket. Välkommen hem Rex!
Min bror har Rex bror hos sej och den heter Gizmo....jo jag vet att ni genast tänker på "The Gremlins"...det gjorde jag också. Men denna Gizmo är gulligare och snällare än den i filmen.
Dagarna går om varandra och hela vår vardag handlar om valpen...mat, sömn, kisi o kaki...lite lek o sen allt om på nytt igen. Detta är terapi för mej...har nu först märkt hur jag har saknat att vara hundägare. Nu börjar jag må lite bättre för varje dag. Jag är seg och inget tycks ta kål på mej...så här finns jag än och tänker inte ge upp för några jobbiga tider.
Nu mat åt mina ungar o sen ut igen med Rex.
"Lev så länge det varar!"
