Idag var det då dagen när denna mamma ska åka utomlands utan sina barn för första gången.
Hittills har allt gott riktigt bra men imorse vaknade jag med huvudvärk o en underlig känsla i magbottnet.
Ingen magflunssa men som en boll i magen. Otäck känsla!!
Jag gick på jobb. Till barnen hade jag skrivit brev om att jag åker iväg, att jag lämnat pengar som de äldre barnen tar hand om.
På jobbet kom paniken. Jag såg min son före avfärden o fick krama honom då tårarna började komma i mina ögon. Med ögon fulla av tårar som jag inte lät rinna över gick jag på möte med min kollega o planerade alla program o arbetsturer när jag är borta.
Nu kom stunden då skjutsen kom o nu åker jag iväg på flygfältet. Jag har ingen aning vad som hände omkring mej på vägen för jag skrev till barnen o kollade att allt var under kontroll o att de visste att jag älskade dem.
Är jag ett kontrollfreak??
Hur kan det vara såhär svårt att lämna sina barn för 3,5 dag??
Sitter nu i flyget o bloggar så att tiden ska gå fortare. En timme har bara gått än o nästan 2,5 timme kvar än.
Dear lord and jesus hur ska jag orka sitta still??
Thank god för VK o musik på telefonen 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar