Visar inlägg med etikett bangladesh. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bangladesh. Visa alla inlägg

söndag 28 december 2008

Julen förbi...god fortsättning!







Nu har vi då firat julen med min familj i Karis. Jag åkte med Jonathan Rafi till Karis 23.12 på kvällen. Trafik fanns det så att det räckte och blev över.

Vi körde ut de sista julklapparna till bekanta i Vanda på vägen ner till Karis. Pamela var väl förberedd med hemgjord julmat och välstädat. Pappa fick skinkan att sköta...!

Nåh kvällen hos morfar börja ju lite dåligt med att min mobil blev förstörd...hör o häpna men min pappa skulle tömma stekpåsen på skinkans fett o påsen sprack och skinkan flög in i skålen med hett fett och fettet flög ut över 1!!!!meter till min mobil så att nu fungerar inte knapparna och man kan inte ringa med min telefon längre.

Jag hoppas skinkjäveln smakade bra för den blev ju lite dyr...

Natten mellan 24.12 o 25.12 blev Julle sjuk. Jippijej igen en jävla gång har han feber o flunssan från helvete. Vad ska vi göra med den här killen vår egentligen? Han har feber än idag!

Julgubben hade vi på besök o många klappar hade han med sig. Julmaten var delikat. Julkalkonrullen blev riktigt bra o Robin åt nästan 1 kilo av kalkonen under julhelgen ensam...otroligt!

Igår kom vi hem till Nordsjö igen och det var en hel del upp packande och bärande. Puh va ja va slut. Tur att jag hade Robin till hjälp. Tack Robin för att du finns!

Idag var det då dags att hämta Pavel o Rebecca från flyget äntligen. De borde anlänt igår men flygen var försenade pga dåligt väder så deras resa blev hela 37 timmar lång istället för 25 timmar. Nu är de hemma o väskorna är tömda. Rebecca mår bra o har öppnat sina julklappar. Pavel är lite trött men är nöjd att vara hemma. Båda ville gärna äta min hemlagade mat idag. Maletköttsås med potatis och makaroner åt de med god aptit och tog till t.o.m.

Nu sitter jag här framför en töntig tv o har inget att göra för att Julle har feber än o ingen av de andra vill göra något just nu.

Jag måste få dem o simma imorgon eller någon annan dag under veckan. Jag orkar inte sitta inne med lillpojken i ett. Fast imorgon måste jag ju få min mobil bytt och Julles ögonläkare måste ringas om och Robins astmapapper ska in till FPA för att få FPA-kortet förnyat o billigare astmamediciner. Dit for den simningen märker jag. SKIT!

Nåja det finns ju flere semesterdagar kvar än imorgon. Jag ska ju först på arbete 7.1.09 och skolan börjar ju först 8.1.09 så före det hinner jag säkert o simma med ungarna, ska vi hoppas!

Ha ett gott nytt år nu allihopa o skjut inte fingrarna bort!

söndag 14 december 2008

Tuomaksen joulumarkkinat och Bangladesh!

Vad det blev en trevlig dag idag med pojkarna. Kallt var det för jag frös också denna gång vilket ju inte händer ofta.

Vi var ut och äta indisk mat nu när vår abbu inte är hemma och lagar maten åt oss. Jonathan Rafi satt så fint o stilla. Han åt utan att göra en show av det hela och han var så gullig. Robin fick sin tid till att prata med mej och vi njöt av varandras sällskap för en gångs skull. Det kändes så skönt efteråt!

När vi fått träffa julgubben och Jonathan fick sovet en liten stund i kärran ute i friskluften när jag och Robin drack varm glögg för att bli lite varma, så började vi vandra mot bilen.

Nu sitter jag med världens värk i magen och mår så dåligt. Varför händer detta mej så ofta? Jag får aldrig magflunssan ordentligt utan en otrolig magvärk kan uppkomma mittiallt under vilken dag som helst o sen en långdragen diarré. Efter några timmar mår jag bra igen men är trött. WHAT IS WRONG WITH ME???

Jag borde börja packa alla paket jag gömt i vår skrubb i påsar...tiden min ensam räcker inte till. Nå jag har ju några dagar kvar till jul i alla fall.

Jag pratade med min dotter idag. Hon undrade om något hänt här och om alla var friska. Hon ville också hälsa alla sina kompisar på klassen en riktigt god jul. Samtalet bröts på mitten men vi får ringas igen imorgon troligtvis. Det är ganska svårt att få kontakt per telefon med dem just nu för de är ute på landsbygden(Munshiganj) just nu. När de kommer tillbaka till Dhaka så kan vi ju ringas fast varje dag igen.

Nu ska jag brottas med min äldre son för att få honom att sova! Han har inte förstått att man som ung behöver mer sömn än sina föräldrar.
Nati, Nati!!!