Lugnare dag idag!

Idag spelade jag en hel del spel med barnen på jobbet.

Häxspelet är mycket omtyckt.

Efter jobbet var det dags för boendekommitt'e mötet som drog ut på tiden och sedan blev det bråttom med försenad middag.

Dottern hade en hel del hemuppgifter att ta hand om och hunden skulle ut.

Jonathan hade värk och var gnällig.

En tvättmaskin och en diskmaskin hann jag få och snurra...jippiiii!!!

Nu stirrar jag bara på tvn fast jag inte vet vad jag tittar på.

Imorgon ny dag. Snart helg igen! Yes!

Detta skrev jag ca 1 månad efter min mammas död o jag inte hunnit sörja henne än!

Dear Mum....Mamma!

I can´t believe You are gone.

I miss you so much every day.

I still call You like before but it isn´t you that answer the phone anymore.

The phone is ringing until the end and then I remember that You aren´t with us anymore.

I need to cry but then I see my kids and remember how strong You were as a mother and a woman. I need to be the same.

But how did You do it mummy? It seems to be so wrong to laugh and it is so difficult to not cry.

Who can I talk to now? You aren´t there anymore with Your smart advice and my dad don´t have any time for giving advices or maybe he doesn´t even know the answers I am seeking for.

He is not the same anymore. He is sad all the time. He asked me to come on weekends down and keep him company like I did with You for last 4 years. I usually make food, dishes and clean and listen to him and hug him when he starts to cry.

Mamma I miss You so much and so do the rest of the family.

I am taking care of Your grave every weekend. I remember how much You took care of everyones graves all the time and how important it was for You.

I will not let go of the piece that You left in my heart when you passed. But that piece is so heavy to carry right now.

Maybe one day it will get easier when I have been crying but now it is so hard.

Until that day mamma....look down on us and take care of us. Just like You have always done before.

Love You now and forever.

Your daughter Hanna.

Jag skrev det på engelska i tidernas tider för att jag använder engelskan dagligen o det var enklare att få ut orden just då på engelska.

Det känns lite komiskt nu för min mamma kunde ingen engelska men det kändes skönare efter att ha fått skriva ett brev till henne just då.

Ni förstår säkert inte vad jag menar men det var en del av mitt sorgearbete just då.

Nåt jag skrevvnär min mamma dog 20.02.2005 o tiden kändes hopplös.

Tårarna rinner nerför kinden,
tankarna flyger med vinden.

Saknaden är stor,
du var efter allt min enda mor.

Gråten sitter i halsen på mej,
jag måste ju vara stark för dej, dej och dej.

Jag har gömt min sorg för att stå stark,
min far o mina syskon behöver nån som står på säker mark.

Min tid kommer sen när de mår bra åter,
då går jag väl omkring och gråter.

Mamma vi bråkade o hade olika åsikter för det mesta,
men så är det väl för de flesta.

Du mådde så dåligt så länge,
cancern tog dej så hårt och du blev kvar i sängen.

Jag försökte vara där för dej så mycket jag kunde,
men jobbet och barnen gjorde att jag var ganska bunden.

Mamma jag älskade så otroligt mycket dej,
jag önskar jag hunnit fram i tid och säga det till dej.

Men döden hann dej fatt snabbare än vi tänkt,
och nu är du i graven nersänkt.

Vila i frid kära mamma.....nu gör det inte ont mera.

Din dotter Hanna