Vändag - Valentines day 2017

I vår familj är det aldrig en lugn stund. Dygnets timmar räcker inte till och det händer hela tiden något hos oss.

Igår började dagen helt bra med några hemska hostattacker åt mej men sedan gick arbetsdagen helt bra tills lunchdags.

Jonathan blev skuffad och föll på aktern under rasten i skolan. Detta var samma sorts olycka som han var med om för 2 veckor sedan.

Även denna gång fick jag lämna jobbet och åka till akuten med honom. Denna gång gick inte allt lika snabbt och bra som förra resan. Vi hamnade till barnkliniken på röntgen och ordentlig kontroll.

Svanskotan är inte bruten men han är blåslagen och kan inte sitta. Han haltar när han går och får äta en cocktail på burana 400mg och panadol 500mg 3 gånger i dygnet.

Han sover en hel del och kan än inte sitta.

Efter hela detta programmet med sonen var det sedan inbokad tid med dottern som skulle skötas. Inhandlandet av allt som hon behöver till gamlas dansen kommande fredag.

SKOR!!!! Va fan??? Hur svårt kan det vara att hitta rätt sorts skor till att dansa med??? Jävligt svårt kan jag lova.

Nå vi hittade äntligen skor i den dyraste butiken som finns i Itis och sedan var jag död och hungrig så vi firade på Pancho villa med mat.

Där fick vi vänta sisådär 45min!!! på att få vår mat. Vid det laget var jag så förbannat hungrig och trött så jag slängde i mej halva portionen och tryckte efter för att få lite till i mej och sedan till matbutiken och hem.

Det fanns inga krafter kvar i mej och plånboken var tommare än tom när vi kom hem.

Så kan man också fira en vändag!!

BLÄÄÄÄÄÄÄ !!!!

Jag skrek av lycka igår men fick komma hem med svansen mellan benen idag istället.

Jonathan var ju feberfri och en pigg pojke igår. Faktiskt imorse var han än en mycket glad pojke vid kl.5 när han vaknade och ville börja prata om fiskarna som sover.
När jag körde honom till Rastis före jag åkte till skolan med Micaela så var han på ett gott humör och vinkade glatt. Jag fick till och med kram och puss imorse av honom och det har jag inte fått på länge.

Vid vår kaffepaus i skolan så hade jag ett missat samtal i min mobil...jag tittade efter och märkte att det var från Rastis som det ringts till mej.
Jag tänkte ju genast att det blivit ändrade planer inför morgondagens mulle utfärd och ringde tillbaka för att fråga vad som hänt.
MEN MEN MEN!!!!!

När jag ringde fick jag då istället reda på att det var min lilla son som insjuknat åter igen i feber.
Tur så kunde Pavel avhämta honom snabbt från Rastis för jag var ju i Prakticum mitt på lektion. Nåh jag fick lov att gå hem och ta hand om mitt sjuka barn så jag sprang ut till bilen och körde hem så att Pavel kunde gå tillbaka till jobbet.

Här sitter jag då igen med lillpojken i famnen och undrar hur det nu gick så här! Hur kan man ena stunden vara frisk och kry och den andra vara halvdö?

Jonathans andning är just nu mycket tung och han sover endast 15 minuter top per gång. Han gråter i ett och den här gången verkar det vara värre än det var på måndagsnatten när det började första gången.
Jag tänkte vänta tills imorgon och kolla hur hans ork är före jag ringer till herr doktorn. Förra febern gick ju bort med några suppon. Men jag har en känsla av att denna gång kommer jag inte lika enkelt undan. :(

Iskolan idag fick jag i alla fall se och prova en hel del olika saker ss. bädda en sjukhussäng, göra bekvämt till sängliggande patienter osv. Tvättandet fick jag aldrig prova på eller lyftandet men jag vet i alla fall hur man gör utifrån vad jag sett. Och jag har ju något i minnet kvar efter när mamma var cansersjuk.

Nu ska jag gå och synda för fulla muggar med berlinermunk, kex och sesamknäckebrödet pieni pyöreä.