MIKU WAS HERE.....YEEEAAAAAH!!!! <3

Då fick jag äntligen träffa Miku efter alla dessa år "in person", idag eller imorse. Fast den jag träffade först var ju lilla gulliga Arminda. En kram och en puss hann jag ge henne före första shocken hann lägga sej. Jag svalde mina tårar för att inte skrämma lillflickan men gud vilka känslor som kom tillbaka när jag såg Miku. Hon har ju alltid känts som min lillasyster och själsvän. Ingen har nånsin tagit hennes plats i mitt liv. Hon var ju min trygghet när jag hade det mycket svårt i tiderna. Guuuud vad jag har saknat den kvinnan!

Vi tog oss till bilen och jag började köra mot flygfältet med hjälp av en TomTom och Miku. Som vanligt var inte TomTomen till nån nytta, utan Miku skötte vägledningen bättre. Jag bara måste börja köra till flygfältet inifrån stan oftare....fast vet inte varför....åker ju inte dit för att spendera min fritid....men sku ju nog vara bra att veta hur man tar sej dit utan nån annans hjälp. ;)

Vi kom till flygfältet i god tid och hon hann bra checka in deras baggage före vi tog oss till ett café. Robin ville ju med imorse så han var med som sällskap och där stod vi då och undrade vad vi skulle äta till frukost när Robin kom på att han ville ha mudcake o pepsi. Vilket ju inte var ett bra köp....mudcaken hade torkat för länge sedan och pepsin var endast vatten. Nå jag fick pepsin bytt o han fick 7up istället så han dog inte. Och förresten lämnade vi mudcaken oäten och han köpte en örfil istället.

Vi fick kaffe med Miku och guuuud vad kaffe var gott den tiden på morgonen.

Vi fick oss en kort pratstund och jag fick njuta av deras närvaro, Mikus och Armindas. Arminda är en sådan liten prinsessa. Gullig, lugn och snäll. Allt annat än vad mina barn nånsin varit bland andra människor.

Fast en sak hade hon som påminde om Rebecca som ung.....ingen frukost smakade åt henne!

Tiden rann iväg så snabbt att snart måste de dra sej mot flyget och jag måste säga adjö. Nu var tårarna på kommande igen! Jag sväljer och sväljer och kramar dem båda. Bara jag kan hålla mej en stund till så är allt ok.

Hejdå Miku och Arminda....jag kommer att sakna er! Mycket mer än ni kan tro! :(

Nu ut till bilen fort....och tårarna rinnande kör jag hemåt med Robin åter igen! Månne han måtte tro att hans mamma är en tok! Men det är jag säkert, so what!

Nu hoppas jag ju bara att jag får se dem lite oftare än vart sjätte år!!!!!!! :)

Huh huh...då va denna dag över!

Jag hade min första kvällstur på praktikperioden ikväll. Allt gick bra och patienterna lever än! ;)

Jag bytte blöjor, matade och bytte till "nati" kläderna, gav mediciner och var på glatt humör! Behövdes inget mer!!!

Jag kom hem och hittade 3 barn som gnällde över sjuka magar för att de spydde eller hade spytt.

Just nu har jag Jonathan på bättringsväg...hans bröd har hållits inne läääänge!
Robin spyr som bara dem och är halvdöd!!!!
Rebecca gråter och skriker och spyr! Magen värker och hon mår ordentligt skit just nu!

Tur så har jag haft Pavel hemma med dem så jag har kunnat praktisera. Ibland är han nog guld värd......JAG SA IBLAND!

Imorgon har jag igen kvällstur och alla ungarna stannar hemma. Efter det här så börjar mina morgonturer igen.....zzzzzzzzzznark..... :o

Det är andra veckan på gång nu av mina 5 veckor på sjukhuset och inte har det givit mej än åtminstone en sådan känsla att jag skulle byta bransch. Det är för sorgligt för mej! Visst är det bra med nya vindar i ens liv men den här vinden blåser inte mer.

Jag borde och köpa Hello Kitty present till Jonna före fredagen också....hon har ju 3 årskalaset på lördagen....viktig dag och lilla prinsessan måste få Hello Kitty om hon bara ääääälskar det.

Nu ska jag försöka få lite ro och lite sömn före Pavel rusar in igen mitt i natten. Tur så behöver ingen av oss stiga upp väldigt tidigt imorgon...några timmar mera sömn kan göra susen.

GOD NATT!

URK!

Då åkte vi idag till Karis och Ekenäs då när vädret var så ljuvligt!

Jonathan lekte glatt och villt med Jonna. Jag spenderade en lugn dag med min syster, bror och far.
Efter middagen fick Jonathan ont i magen. Han låg på golvet och pruttade och knirrade. Vi valde ju förstås att packa våra grejer och åka hem ifall han var på väg att bli sjuk.

Vi kom till Ingå och .......bluäääk....spyor i bilens baksäte och över hela min son. Det var kallt och otäckt att stå vid vägkanten på väg 51 och städa bilbarnstolen och barnet men ett måste.

Efter allt städande fortsatte resan.....vi kom till esbo/otaniemi....bluääääk....så spydde han igen...denna gång på sina filtar han hade omkring sej. Ut och stå vid kanten igen och städa lite.

Vi kom till malm till nästa och så hann jag ut och öppna dörren så att han kunde spy ut på vägkanten istället. Gud vilka reflexer jag har...ni sku ha sett...jag var snabbare än stålmannen!

Sedan kom vi äntligen hem och han kunde duscha och lägga sej!

Han låg en stund i min säng och efter det ville han komma och titta på tv. Dum som jag är...jävla idiot...så lät jag honom komma och sitta på soffan och dricka lite saft....hur dum får man vara egentligen?????

Så börjar han gnälla om ont i halsen och att det bränner. Jag tror ju vid detta tillfälle att det är appelsinjuicen som bränner i halsen när han spytt så mycket...jag sa ju att jag är dum i huvudet!!!!!

När jag stiger upp från soffkanten och ska gå och ge honom vatten skriker han till och ....ha ha ha ha....vad roligt......han spyr ner halva JÄVLA soffan!

Nå nu kan ni skratta högt åt mej!!!!

Mamma till 3!!! barn och så här dum....på riktigt!!!!

Nå nu skrubbar jag då soffan och har honom i duschen en gång till och jippiiii så spyr han igen och soffskurande blir på hälft!

Trött är jag som fan men inte kommer jag ju i säng pga allt spyande och tvättande! Imorgon ringer klockan halv 5 och på kvällen har jag ju ped kväll på dagiset!

Månne jag kommer att vara trött som fan när den dagen är över!

Kramar från spyttlandet!

En vecka bakom mej!

Nu har jag då praktiserat 1 hel vecka på långvårdsavdelningen.

Jag lever och har inte gett upp än! Patienterna lever än!

Men det blir säkert inte mitt framtidsyrke!!!!!!!

Alla är helt trevliga och patienterna är inte så hemska som jag trodde, men jag vill inte själv bli behandlad som ett objekt, så jag kunde aldrig tänka mej jobba så att jag bara "gör mitt jobb" utan känslor.

Jag skulle ibland bara villa ställa mig mitt i en korridor och skrika! Men å andra sidan så vet jag att personalen inte räcker till...men herr Vanhanen, var är du?

Var finns den personal som behövs till dessa avdelningar. Dessa patienter är inte döda än!!! Människor har känslor fast de inte kan röra sej eller prata. De blir depressiva och arga och kan kanske bara visa vad de vill få sagt genom att bita eller skrika eller kanske till och med riva.

Och till alla dem som arbetar på dessa långvårdsavdelningar vill jag säga, behandla de äldre så som du själv vill bli behandlad. De är levande människor och ingen grönsak, om de sedan legat i sin säng i 1 månad eller 10 år!

Jag har än 4 veckor kvar att praktisera på avdelningen och jag önskar innerligt att jag ska bli godkänd för jag gråter ofta inombords under min arbetsdag när jag sköter om vissa patienter.

Jag tänker också ofta på min mammas tid på sjukhuset. Nu vet jag varför hon inte ville ligga inne på en avdelning mera än en vecka åt gången. Men nu är det för sent för mej att säga till henne att jag förstår henne och att jag hade fel.

Jag saknar dagislivet. Där barnen nästan exploderar av liv och nyfikenhet. Jag saknar mina arbetskollegor som ger mej så många roliga och härliga dagar. Men om 4 veckor är jag tillbaka till Rastis och kommer att njuta så mycket som jag bara kan av varje dag som jag får arbeta där.

*********************************************************************

Igår kväll var jag till APOLLO med Rastis flickorna. Vi började på Hemingways och jag fann den godaste sidern någonsin gjord. Det finns två smaker. Ena heter RED och andra heter BLACK. Guuuud vad det var gott. Jag hamnade köpa hem av dem från Citymarket idag.

Efter Hemingways så gick vi till APOLLO - Street bar. Där var det trevligt och mycket bra musik(80-tals). Jag njöt och hade det roligt. Även om jag varit vaken sedan 4 tiden på morgonen. Några gäspningar och sider senare gick jag in till nattklubben APOLLO med "småttingarna" och "tanterna". Där var bra musik så länge som DJ spela men när bandet PLAYBOYS började spela så försvann den stora spänningen från flickgänget.

Där var svårt att hålla upp en diskussion och ännu värre var det att få en plats på dansgolvet. Hela nattklubben var fylld av "småttisar" som säkert inte sett sin 18 årsdag än och som skulle ha behövt lite mera pengar för att kunna köpa mera tyg till sina kläder.

Nå det blev dags att börja leta efter en väg att komma hem runt halv 2 och taxi köerna var lite för långa för oss så det blev att stå och vänta på nattbussen istället. Start kl. 2.15 från tågstationen och vår chaufför trodde sej vara KIMI RÄIKKÖNEN. Ibland trodde jag faktiskt att bussen skulle stjälpa och att vi skulle ha fått gå hem istället. Han körde som en riktig idiot. Bussen körde genom Hertonäs och kom viksvägen tillbaka mot östra centrum och sedan mot nordsjö. Vi var framme vid Shellen kl. 2.45. Hur är detta möjligt???

Nåja idag har det sedan varit en mycket lugn dag med snöstorm ute och potatismos med köttbullssås och glass till efterrätt. Citymarket var som vanligt överbelastad av kunder och man kom knappt fram till kassan. Barnens kusiner har varit här idag när svägerskan jobbade. Det har varit lugnt hemma förutom Jonathans några utbrott men det är inte mer än vanligt.

Snön piskar mot vardagsrums fönstret än också och vi bestämde oss för att vi åker till Ekenäs/Karis på visit imorgon istället och hoppas att vädret är bättre då än idag. Månne vi får någon vår iår eller tar vi steget från vinter till sommar över en natt?

Nu ska jag njuta av en lugn lördagskväll framför tvn med mina barn och en bra komedifilm. <3

Lite lördagsläsning ! ! !

Ingen EXITUS än åtminstone!

Min andra dag på sjukdomspraktiken är över idag...imorgon fortsätter den tredje dagen av min 5 veckors period. Hu hu hu!

Jag vill att alla som känner mej ska veta att jag aldrig vill bli liggande på ett sjukhus som en grönsak...jag vill dö före det! Kan ni lova mej det?

Jag har redan stuckit s.c. insulin åt en patient o det var bara min andra dag än.....patienten lever än o jag stack mej inte med insulinpennan...jeee....lite kan man ju...*host*

Det finns en hel del annorlunda människor på jobb på detta sjukhus än vad jag är van med. Jag saknar den empati som det finns på ett daghem! JAG SAKNAR RASTIS!!!

Men praktiken är ju bara 5 veckor och sedan är detta hela över!

HÅLL TUMMARNA FÖR MEJ!!!!

Nu i säng o så väckning kl. 5.15 imorgon igen!
Jipiii.......snark....iiiiiii!

Ohohojajaaaa!

Då var det igen en skoldag bakom mej! Jag har stuckit Micaela subcutant idag alltså under huden!
HON LEVER ÄN!

Det var en väldigt lång och långtråkig dag idag igen på skolan.....vi som förstod genast hur man sku sticka en spruta fick sitta o göra ingenting i timmar....buääääh!

Jag bara sitter och väntar på december 2010 när jag får kalla mej till NÄRVÅRDARE! Guud vad det är lång tid dit!

Från måndagen är jag på fem veckors praktik på Stengårdssjukhus, avd.4.
JAG DARRAR OCH ÄR LIVRÄDD FÖR ATT PRAKTISERA MED SÄNGLIGGANDE/DÖENDE MÄNNISKOR!

Det kommer säkert att bli en pina men det råkar bara vara något som är ett måste för att jag ska kunna bli klar utexaminerad närvårdare om 1½ år!

Nu till en annan trevligare sak.
Jonathan Rafi var på 3 års granskningen idag. Han är nu 101cm lång och väger 14 kg. Han har växt fast han inte äter nästan något...underligt.

Han ska inom 2 veckor pånytt till ögonspecialisten för att hans högra öga har bråkat igen. Hon pratar om att han behöver ännu starkare linser och kaksteholinssit.....HERREGUD.....det är ju sådana som "äldre" människor använder.
Snart blir han väl blind!
Vi lär ska också behöva gå på en ny läkar/labb visit inom ca 1 månad för att kolla varför han har så många infektioner hela tiden...jag älskar mitt liv...inga sjuklingar här inte...!

Nu borde jag koka ihop lite mat men när kroppen är för trött och när ögonen vill vara fast hela tiden. Vad ska man då göra då?

Städa borde jag göra för mitt hem ser ju ut som en soptipp med kläder o leksaker överallt. Vi har ju Jonathans kalas på lördagen nu när jag ska ha utbildningsdag på jobbet imorgon.
Någon gång borde jag hinna baka också...hmmmmmm...hur många timmar hade ett dygn nu igen?

Men nu och få något ätbart i sej förutom bröd hela tiden! Visst är limpukkan god men inte mättar den så mycket.
Ha sköna vårdagar och njut av solen så mycket ni hinner!!!!