Bättre tider på kommande???

Ute regnar det igen en gång. Solen sken en liten stund men nu är det mulet o regnet smattrar mellan varven.
Jag har min syster Pamela på besök med dottern Jonna sedan igår. Vi hade i planerna att gå till Maailma Kylässä men regnet förstörde våra planer.
Om vi skulle ha tagit oss dit med båda 3 åringarna kan det vara att jag skulle ha haft en simmande pojke i alla pölarna och det hade ju inte varit så roligt...åtminstone inte för mej.

Vi beslöt oss för att ta oss till Hop Lop istället. Där spendera vi 2 timmar och kom ut med två mycket trötta, gnälliga och genomsvettiga 3 åringar. Rebecca var inte så hemskt pigg efter allt "härjande".

Nu är vi då hemma efter en butiksrunda och försöker få Fajitas gjort till en sen middag. Min "lillebror" Jesse är på kommande hit och äta under tiden som flickvännen Mixo är ute och svirar runt i Helsingfors med sina vänner. Kan bli en sen kväll för oss alla!!

Annat nytt som har hänt är att vi ska skaffa oss en hundvalp. Vi får vovven om ca 1½vecka. Han har inget namn än. Han är en blandning på schäfer, labrador och någon sorts vallhund. Han är liten, lugn och gullig. Men jag är beredd på mycket än. Oftast är ju valpar som småbarn...oförutsägbara. ;)Min bror och pappa tar Herr Valps bror till sej, som ska heta Gizmo. Detta ska bli en intressant tid nu när det blir 2 bebisar i våra två hem. Vi har planerat att de ska få vara så mycket som möjligt tillsammans för att de inte ska känna sej ensamma.
Kanske framtiden börjar se lite ljusare ut för mej nu också. Jag får annat att tänka på och sköta om. Lilla "Lufsen"(enligt mej) är en ögonsten och jag bara väntar på att han ska få flytta hem till oss. Äntligen en hund efter alla tomma år!!!

Nästa veckas projekt är - SHOPPING!
Hundsäng, matskålar, borstar, leksaker osv. Mitt bankkonto gråter men vad gör det... ;)

Nu måste jag fortsätta med maten. Trevlig helg till er alla!!!

vardagen ett måste???

Sitter hemma med ett sjukt barn och ett krassligt barn. Jonathan har feber men ännu finns det energi i honom så att det är svårt att få honom lugn mellan varven. Rebecca har varit flunssig en längre tid och hostar o snörvlar nätterna igenom så hon blev hemma och vila upp sej idag än.

Känner mej instängd och vill så gärna få lite roligt in i mitt liv men tror inte att det är möjligt för mej. Är det våren som gett sej på mej eller börjar mitt liv rasa irunt mej? Känner knappt igen mej själv längre. Kusligt!!!

Tur att man har ungarna i alla fall...annars kan jag se mej sängliggande i timmar.

Skolan har jag ingen lust med just nu fast jag vet att det bara är en kort tid kvar före sommarledigheten. Var ska jag hitta den saknade energin???

Kanske den finns i köket mellan diskbordet och spisen....dit ska jag gå nu och se om maten kunde bli klar nån gång idag än!!

Det enda goda är väl att solen skiner idag och att vi kommer närmare sommaren för varje dag som går!

Lång tid sedan senast!

Här sitter jag då åter en gång i Karis. Denna gång inte alls på lika gott humör som tidigare. :(

Jag hade tänkt mej få ha en rolig och trevlig kväll igår men problemen stakade på sej från igår på dagen till igår natt och jag kom inte längre än till baksätet av min egen bil och några varv runt stan med brorsans flickvän som chaufför.

Jag måste säga att när man märker att första väggen kommer emot en så borde man förstå att sluta tro att resten av dagen skulle bli bättre.

Jag har nu konstaterat igår natt att jag inte vill vara runt långtråkiga människor för de bara gör en på dåligt humör och förstör ens "fiilis".

Jag kommer att stänga in mej i mitt hem i Helsingfors och göra inget annat än jobba, studera och ta hand om mina barn i fortsättningen. Ingen vits att ens planera något roligt. Det finns alltid nån som förstör ens planer ändå.

Morsdagen firar jag med mina tre barn hos min pappa. Jag kokade morgonkaffet till mej själv. Jag fixade min frukost själv och nu har jag packat våra väskor och är redo att köra hemåt till Helsingfors istället med tre gnälliga, gråtande slagsbultar.

Vet inte vad jag ska säga men är detta ett liv att leva för??? På riktigt???

Jag hade inte ens en tanke att mitt liv skulle bli såhär för 15 år sedan.....vilken jävla ärthjärna jag var då. Nu när jag vill leva så vill ingen hålla mej sällskap. That´s my luck!

Hoppas ni alla andra där ute har haft en trevlig morsdag!

MIKU WAS HERE.....YEEEAAAAAH!!!! <3

Då fick jag äntligen träffa Miku efter alla dessa år "in person", idag eller imorse. Fast den jag träffade först var ju lilla gulliga Arminda. En kram och en puss hann jag ge henne före första shocken hann lägga sej. Jag svalde mina tårar för att inte skrämma lillflickan men gud vilka känslor som kom tillbaka när jag såg Miku. Hon har ju alltid känts som min lillasyster och själsvän. Ingen har nånsin tagit hennes plats i mitt liv. Hon var ju min trygghet när jag hade det mycket svårt i tiderna. Guuuud vad jag har saknat den kvinnan!

Vi tog oss till bilen och jag började köra mot flygfältet med hjälp av en TomTom och Miku. Som vanligt var inte TomTomen till nån nytta, utan Miku skötte vägledningen bättre. Jag bara måste börja köra till flygfältet inifrån stan oftare....fast vet inte varför....åker ju inte dit för att spendera min fritid....men sku ju nog vara bra att veta hur man tar sej dit utan nån annans hjälp. ;)

Vi kom till flygfältet i god tid och hon hann bra checka in deras baggage före vi tog oss till ett café. Robin ville ju med imorse så han var med som sällskap och där stod vi då och undrade vad vi skulle äta till frukost när Robin kom på att han ville ha mudcake o pepsi. Vilket ju inte var ett bra köp....mudcaken hade torkat för länge sedan och pepsin var endast vatten. Nå jag fick pepsin bytt o han fick 7up istället så han dog inte. Och förresten lämnade vi mudcaken oäten och han köpte en örfil istället.

Vi fick kaffe med Miku och guuuud vad kaffe var gott den tiden på morgonen.

Vi fick oss en kort pratstund och jag fick njuta av deras närvaro, Mikus och Armindas. Arminda är en sådan liten prinsessa. Gullig, lugn och snäll. Allt annat än vad mina barn nånsin varit bland andra människor.

Fast en sak hade hon som påminde om Rebecca som ung.....ingen frukost smakade åt henne!

Tiden rann iväg så snabbt att snart måste de dra sej mot flyget och jag måste säga adjö. Nu var tårarna på kommande igen! Jag sväljer och sväljer och kramar dem båda. Bara jag kan hålla mej en stund till så är allt ok.

Hejdå Miku och Arminda....jag kommer att sakna er! Mycket mer än ni kan tro! :(

Nu ut till bilen fort....och tårarna rinnande kör jag hemåt med Robin åter igen! Månne han måtte tro att hans mamma är en tok! Men det är jag säkert, so what!

Nu hoppas jag ju bara att jag får se dem lite oftare än vart sjätte år!!!!!!! :)

Huh huh...då va denna dag över!

Jag hade min första kvällstur på praktikperioden ikväll. Allt gick bra och patienterna lever än! ;)

Jag bytte blöjor, matade och bytte till "nati" kläderna, gav mediciner och var på glatt humör! Behövdes inget mer!!!

Jag kom hem och hittade 3 barn som gnällde över sjuka magar för att de spydde eller hade spytt.

Just nu har jag Jonathan på bättringsväg...hans bröd har hållits inne läääänge!
Robin spyr som bara dem och är halvdöd!!!!
Rebecca gråter och skriker och spyr! Magen värker och hon mår ordentligt skit just nu!

Tur så har jag haft Pavel hemma med dem så jag har kunnat praktisera. Ibland är han nog guld värd......JAG SA IBLAND!

Imorgon har jag igen kvällstur och alla ungarna stannar hemma. Efter det här så börjar mina morgonturer igen.....zzzzzzzzzznark..... :o

Det är andra veckan på gång nu av mina 5 veckor på sjukhuset och inte har det givit mej än åtminstone en sådan känsla att jag skulle byta bransch. Det är för sorgligt för mej! Visst är det bra med nya vindar i ens liv men den här vinden blåser inte mer.

Jag borde och köpa Hello Kitty present till Jonna före fredagen också....hon har ju 3 årskalaset på lördagen....viktig dag och lilla prinsessan måste få Hello Kitty om hon bara ääääälskar det.

Nu ska jag försöka få lite ro och lite sömn före Pavel rusar in igen mitt i natten. Tur så behöver ingen av oss stiga upp väldigt tidigt imorgon...några timmar mera sömn kan göra susen.

GOD NATT!

URK!

Då åkte vi idag till Karis och Ekenäs då när vädret var så ljuvligt!

Jonathan lekte glatt och villt med Jonna. Jag spenderade en lugn dag med min syster, bror och far.
Efter middagen fick Jonathan ont i magen. Han låg på golvet och pruttade och knirrade. Vi valde ju förstås att packa våra grejer och åka hem ifall han var på väg att bli sjuk.

Vi kom till Ingå och .......bluäääk....spyor i bilens baksäte och över hela min son. Det var kallt och otäckt att stå vid vägkanten på väg 51 och städa bilbarnstolen och barnet men ett måste.

Efter allt städande fortsatte resan.....vi kom till esbo/otaniemi....bluääääk....så spydde han igen...denna gång på sina filtar han hade omkring sej. Ut och stå vid kanten igen och städa lite.

Vi kom till malm till nästa och så hann jag ut och öppna dörren så att han kunde spy ut på vägkanten istället. Gud vilka reflexer jag har...ni sku ha sett...jag var snabbare än stålmannen!

Sedan kom vi äntligen hem och han kunde duscha och lägga sej!

Han låg en stund i min säng och efter det ville han komma och titta på tv. Dum som jag är...jävla idiot...så lät jag honom komma och sitta på soffan och dricka lite saft....hur dum får man vara egentligen?????

Så börjar han gnälla om ont i halsen och att det bränner. Jag tror ju vid detta tillfälle att det är appelsinjuicen som bränner i halsen när han spytt så mycket...jag sa ju att jag är dum i huvudet!!!!!

När jag stiger upp från soffkanten och ska gå och ge honom vatten skriker han till och ....ha ha ha ha....vad roligt......han spyr ner halva JÄVLA soffan!

Nå nu kan ni skratta högt åt mej!!!!

Mamma till 3!!! barn och så här dum....på riktigt!!!!

Nå nu skrubbar jag då soffan och har honom i duschen en gång till och jippiiii så spyr han igen och soffskurande blir på hälft!

Trött är jag som fan men inte kommer jag ju i säng pga allt spyande och tvättande! Imorgon ringer klockan halv 5 och på kvällen har jag ju ped kväll på dagiset!

Månne jag kommer att vara trött som fan när den dagen är över!

Kramar från spyttlandet!

En vecka bakom mej!

Nu har jag då praktiserat 1 hel vecka på långvårdsavdelningen.

Jag lever och har inte gett upp än! Patienterna lever än!

Men det blir säkert inte mitt framtidsyrke!!!!!!!

Alla är helt trevliga och patienterna är inte så hemska som jag trodde, men jag vill inte själv bli behandlad som ett objekt, så jag kunde aldrig tänka mej jobba så att jag bara "gör mitt jobb" utan känslor.

Jag skulle ibland bara villa ställa mig mitt i en korridor och skrika! Men å andra sidan så vet jag att personalen inte räcker till...men herr Vanhanen, var är du?

Var finns den personal som behövs till dessa avdelningar. Dessa patienter är inte döda än!!! Människor har känslor fast de inte kan röra sej eller prata. De blir depressiva och arga och kan kanske bara visa vad de vill få sagt genom att bita eller skrika eller kanske till och med riva.

Och till alla dem som arbetar på dessa långvårdsavdelningar vill jag säga, behandla de äldre så som du själv vill bli behandlad. De är levande människor och ingen grönsak, om de sedan legat i sin säng i 1 månad eller 10 år!

Jag har än 4 veckor kvar att praktisera på avdelningen och jag önskar innerligt att jag ska bli godkänd för jag gråter ofta inombords under min arbetsdag när jag sköter om vissa patienter.

Jag tänker också ofta på min mammas tid på sjukhuset. Nu vet jag varför hon inte ville ligga inne på en avdelning mera än en vecka åt gången. Men nu är det för sent för mej att säga till henne att jag förstår henne och att jag hade fel.

Jag saknar dagislivet. Där barnen nästan exploderar av liv och nyfikenhet. Jag saknar mina arbetskollegor som ger mej så många roliga och härliga dagar. Men om 4 veckor är jag tillbaka till Rastis och kommer att njuta så mycket som jag bara kan av varje dag som jag får arbeta där.

*********************************************************************

Igår kväll var jag till APOLLO med Rastis flickorna. Vi började på Hemingways och jag fann den godaste sidern någonsin gjord. Det finns två smaker. Ena heter RED och andra heter BLACK. Guuuud vad det var gott. Jag hamnade köpa hem av dem från Citymarket idag.

Efter Hemingways så gick vi till APOLLO - Street bar. Där var det trevligt och mycket bra musik(80-tals). Jag njöt och hade det roligt. Även om jag varit vaken sedan 4 tiden på morgonen. Några gäspningar och sider senare gick jag in till nattklubben APOLLO med "småttingarna" och "tanterna". Där var bra musik så länge som DJ spela men när bandet PLAYBOYS började spela så försvann den stora spänningen från flickgänget.

Där var svårt att hålla upp en diskussion och ännu värre var det att få en plats på dansgolvet. Hela nattklubben var fylld av "småttisar" som säkert inte sett sin 18 årsdag än och som skulle ha behövt lite mera pengar för att kunna köpa mera tyg till sina kläder.

Nå det blev dags att börja leta efter en väg att komma hem runt halv 2 och taxi köerna var lite för långa för oss så det blev att stå och vänta på nattbussen istället. Start kl. 2.15 från tågstationen och vår chaufför trodde sej vara KIMI RÄIKKÖNEN. Ibland trodde jag faktiskt att bussen skulle stjälpa och att vi skulle ha fått gå hem istället. Han körde som en riktig idiot. Bussen körde genom Hertonäs och kom viksvägen tillbaka mot östra centrum och sedan mot nordsjö. Vi var framme vid Shellen kl. 2.45. Hur är detta möjligt???

Nåja idag har det sedan varit en mycket lugn dag med snöstorm ute och potatismos med köttbullssås och glass till efterrätt. Citymarket var som vanligt överbelastad av kunder och man kom knappt fram till kassan. Barnens kusiner har varit här idag när svägerskan jobbade. Det har varit lugnt hemma förutom Jonathans några utbrott men det är inte mer än vanligt.

Snön piskar mot vardagsrums fönstret än också och vi bestämde oss för att vi åker till Ekenäs/Karis på visit imorgon istället och hoppas att vädret är bättre då än idag. Månne vi får någon vår iår eller tar vi steget från vinter till sommar över en natt?

Nu ska jag njuta av en lugn lördagskväll framför tvn med mina barn och en bra komedifilm. <3