Bättre tider på kommande???

Ute regnar det igen en gång. Solen sken en liten stund men nu är det mulet o regnet smattrar mellan varven.
Jag har min syster Pamela på besök med dottern Jonna sedan igår. Vi hade i planerna att gå till Maailma Kylässä men regnet förstörde våra planer.
Om vi skulle ha tagit oss dit med båda 3 åringarna kan det vara att jag skulle ha haft en simmande pojke i alla pölarna och det hade ju inte varit så roligt...åtminstone inte för mej.

Vi beslöt oss för att ta oss till Hop Lop istället. Där spendera vi 2 timmar och kom ut med två mycket trötta, gnälliga och genomsvettiga 3 åringar. Rebecca var inte så hemskt pigg efter allt "härjande".

Nu är vi då hemma efter en butiksrunda och försöker få Fajitas gjort till en sen middag. Min "lillebror" Jesse är på kommande hit och äta under tiden som flickvännen Mixo är ute och svirar runt i Helsingfors med sina vänner. Kan bli en sen kväll för oss alla!!

Annat nytt som har hänt är att vi ska skaffa oss en hundvalp. Vi får vovven om ca 1½vecka. Han har inget namn än. Han är en blandning på schäfer, labrador och någon sorts vallhund. Han är liten, lugn och gullig. Men jag är beredd på mycket än. Oftast är ju valpar som småbarn...oförutsägbara. ;)Min bror och pappa tar Herr Valps bror till sej, som ska heta Gizmo. Detta ska bli en intressant tid nu när det blir 2 bebisar i våra två hem. Vi har planerat att de ska få vara så mycket som möjligt tillsammans för att de inte ska känna sej ensamma.
Kanske framtiden börjar se lite ljusare ut för mej nu också. Jag får annat att tänka på och sköta om. Lilla "Lufsen"(enligt mej) är en ögonsten och jag bara väntar på att han ska få flytta hem till oss. Äntligen en hund efter alla tomma år!!!

Nästa veckas projekt är - SHOPPING!
Hundsäng, matskålar, borstar, leksaker osv. Mitt bankkonto gråter men vad gör det... ;)

Nu måste jag fortsätta med maten. Trevlig helg till er alla!!!

vardagen ett måste???

Sitter hemma med ett sjukt barn och ett krassligt barn. Jonathan har feber men ännu finns det energi i honom så att det är svårt att få honom lugn mellan varven. Rebecca har varit flunssig en längre tid och hostar o snörvlar nätterna igenom så hon blev hemma och vila upp sej idag än.

Känner mej instängd och vill så gärna få lite roligt in i mitt liv men tror inte att det är möjligt för mej. Är det våren som gett sej på mej eller börjar mitt liv rasa irunt mej? Känner knappt igen mej själv längre. Kusligt!!!

Tur att man har ungarna i alla fall...annars kan jag se mej sängliggande i timmar.

Skolan har jag ingen lust med just nu fast jag vet att det bara är en kort tid kvar före sommarledigheten. Var ska jag hitta den saknade energin???

Kanske den finns i köket mellan diskbordet och spisen....dit ska jag gå nu och se om maten kunde bli klar nån gång idag än!!

Det enda goda är väl att solen skiner idag och att vi kommer närmare sommaren för varje dag som går!

Lång tid sedan senast!

Här sitter jag då åter en gång i Karis. Denna gång inte alls på lika gott humör som tidigare. :(

Jag hade tänkt mej få ha en rolig och trevlig kväll igår men problemen stakade på sej från igår på dagen till igår natt och jag kom inte längre än till baksätet av min egen bil och några varv runt stan med brorsans flickvän som chaufför.

Jag måste säga att när man märker att första väggen kommer emot en så borde man förstå att sluta tro att resten av dagen skulle bli bättre.

Jag har nu konstaterat igår natt att jag inte vill vara runt långtråkiga människor för de bara gör en på dåligt humör och förstör ens "fiilis".

Jag kommer att stänga in mej i mitt hem i Helsingfors och göra inget annat än jobba, studera och ta hand om mina barn i fortsättningen. Ingen vits att ens planera något roligt. Det finns alltid nån som förstör ens planer ändå.

Morsdagen firar jag med mina tre barn hos min pappa. Jag kokade morgonkaffet till mej själv. Jag fixade min frukost själv och nu har jag packat våra väskor och är redo att köra hemåt till Helsingfors istället med tre gnälliga, gråtande slagsbultar.

Vet inte vad jag ska säga men är detta ett liv att leva för??? På riktigt???

Jag hade inte ens en tanke att mitt liv skulle bli såhär för 15 år sedan.....vilken jävla ärthjärna jag var då. Nu när jag vill leva så vill ingen hålla mej sällskap. That´s my luck!

Hoppas ni alla andra där ute har haft en trevlig morsdag!