lördag 14 mars 2015

RIP

Nu kom då stunden vi fasade över. Han finns inte mer. Vår farbror är borta. :-(

Junior kollapsade helt när nyheten kom. Vi var på nya Cinderella filmen och han föll ihop i min famn och grät.

Ingen av oss såg så mycket av filmen efter det utan det blev mammas famn, e  massa kramar och näsdukar.

Hur mycket information vi än kan dela med oss till våra barn om döden så är den alltid lika hemsk ändå.

Tårar är bra och helande så vi fortsätter med det och kramas vidare tills det känns bättre för Junior.

Ta vara på varann och njut av all den tid ni får tillsammans!!!

RIP Jewel uncle. You will be missed!

Döden knackar på

I skrivandets stund vet jag inte om döden vunnit men barnens farbror är i mycket dåligt skick på sjukhuset. 

Vi har ett dödsfall på kommande riktigt snart och mina barn försöker jag förbereda så gott jag kan just nu men ändå försöker jag få vardagen att fortsätta såsom förut. Jag vet från de år som jag varit mamma att rutiner ger trygghet så det är det jag jobbar på nu. 

Deras pappa får gå med sina syskon igenom sitt sorgearbete tillsammans på sjukhuset före stunden är kommen i lugn o ro och jag sköter om att det finns mat och rena kläder här hemma till alla. Jag kollar att kusinerna har det bra och att de också har någon att prata med när de vill ha svar.

Vi räknar timmar tills bomben sprängs och där är jag redo att ta emot allt från alla håll.

Ni ska alla njuta av solskenet idag för det gör jag och barnen också för tillfället.

Ha det bra!!

fredag 13 mars 2015

Livbox

Vi fick vår livbox i posten idag.

Nu gäller det hår och hudvård denna månad. Lite dofter och maskara kom också med i lådan.

Fina produkter som vi nu ska börja prova på med dottern.

Har ni provat på Livboxen redan?

Vi har varit otroligt nöjda med den. Det känns som om jag och dottern får en julklapp en gång per månad. Roligt som tusan!!!

Dimission

Jag har haft en läroavtals studerande på jobbet som jag jobbat med i 2,5 år. Vi har haft bra kemi från början.

Jag har försökt stöda och vägleda så gott jag kan och svarat på frågor när det behövts.

Nu idag var det hennes dimission. Tiden har gått så otroligt fort men det brukar det ju göra när man har roligt har jag hört hahaha

Det var en otrolig känsla idag när hon yngst av alla i hennes klass blir utdimitterad.

Hon är ett år äldre än min äldsta son så mammakänslorna kom ju med i bilden och det enda jag tänkte idag var....

I am damn proud of you girl!!!

Visst har dessa år haft sina upp och ner vändor men i helhet har allt varit ok. Att vara handledare är inte så farligt sen också hahaha

Här kommer några bilder från Kredus dimission idag på Botta i Helsingfors.

Glömska o mat

Igår kväll skulle jag blogga men måste ha glömt bort det för märkte imorse att jag inte gjort det.

Att äta värkpiller förämrar minnet en hel del åt mej och osovna nätter hjälper ju inte minnet så mycket kan jag lova.

Nå igår blev det en hel del gjorr som inte gjorts under veckan.

Dammsugning, diskmaskins fyllning och sådant hör ju till vardagen men igår baka jag havreflarn och stekte hamburgar biffar som en galning.

Slutliga saldot var en trippel ranson av havreflarnen och 19 biffar.

Barnen åt och var glada och mycket finns det kvar än idag.

Idag ska jag på min studerandes dimission klockan 13. Det ska bli roligt. Mera om det på bloggen senare.

Nu kaffe och sedan dusch före matbutiken. Lönedag idag jippiiii!!

onsdag 11 mars 2015

Barn och hyss

Nu ska jag berätta en liten berättelse åt er alla.

Fredagen den 27 februari hade jag en kort arbetsdag. Jag kom hem med Junior och hans bästa kompis A runt klockan 12.30. När vi vandrade uppför trappan till vårt så märkte vi alla att någon hade varit och klottat på vår vägg vid vår lägenhetsdörr.

Jag frågade ut killarna och bannade dem att de aldrig får göra något liknande. Jag pressade min son för att höra ifall han gjort lite hyss men efter testande av skrivstilar kom vi fram till att han pratade sanning och han hade ju varit i skolan plus att han inte hade en endaste penna i sin skolväska visade åt mej att det inte var han.


Där ser ni texten men tidigare var det också ett stort moln ovanför texten.

Jag hade då planer att prata med de enda som jag visste att hade en dotter med detta namn och berätta om klottet men såg då ena föräldern först följande vecka. Jag har inte pekat fingret på någon vid något tillfälle utan ville bara informera att detta har hänt och att jag inte vet vem det är men att deras dotters namn är skrivet på väggen.

Än i denna dag vet inte jag vem som skrivit det men ni kan aldrig tro vilket liv det blivit för att något barn hittat på detta hyss men absolut inte vågar stiga fram och be om förlåt eller ens tvätta bort det.

Alla har vi ju varit barn någon gång och jag är säker på att det inte bara är jag som hittat på en hel del hyss som barn. Detta är ju inte en stor sak men nu har vuxna blåst upp det till något så stort att jag har barn bakom dörren med sina föräldrar ofta och vissa av dem lyssnar inte ens på vad jag säger utan går sedan vidare och sprider lögner. Sånt blir jag förbannad på!!

Jag vill göra det klart nu att ingen från min familj har lagt några barn att tvätta bort texten från väggen utan barn har självmant kommit hit och provat tvätta bort det. Jag beskyller ingen för jag har inte sett när det hänt och jag lever ett normalt liv så jag går inte och kollar ljud som hörs från trappan tyvärr. Om inte min dörr klocka pinglar har jag ingen orsak att kolla trapp ljuden.

Hela den här grejen har nu spritt sej till min sons skola och där är involverat barn i olika åldrar som absolut inte har något med saken att göra. Som jag tidigare har informerat till alla besökare bakom min dörr ( och det har varit mååååånga) är att jag behöver inte veta vem som har gjort detta bara det blir bortputsat. Barn är barn och kommer alltid att vara det!! Vi vuxna ska ta det lite lugnt i livet och inte stressa så mycket. 

Ingen har dött eller kommer att dö. Ingen polis är inblandad i klottet och kommer inte att bli inblandat! Alla kan lugna ner sej lite och ta ett andetag. Ni smittar av er till barnen och det är sååååå onödigt. Om detta inte är bort tvättat före kommande fredag så putsar jag bort det själv men ni kan ju alla lugnt som har barn prata med dem om vad som är rätt och fel. Om saker man inte ska eller får göra. Det viktigaste är att ni inte blir arga och förbannade för en så här liten sak utan diskuterar lugnt med de små så att de vågar komma fram och säga "förlåt men jag klotta på väggen".

Jag tvättar det denna gång om ingen vågar komma och tvätta bort sitt eget hyss men om det sker en gång till önskar jag att det barn som gjort det står för sitt eget hyss!

Annars också vill jag gärna att barn inte leker i tarppan. Om min son syns i trappan, jaga ut honom på gården eller hem till mej. Det är inte farligt att tillrättavisa andras barn! Vi måste våga säga och lära de små vad man får och inte får göra.

Det var min berättelse idag. Jag använder inga namn för det är onödigt. Jag har haft flere diskussioner på telefon och per text med förstående föräldrar och det är jag glad över. Fortsätt ert goda arbete som förälder. 

Den stackars tösens namn som är använt är inte skyldig till klottet och jag tycker det är viktigt att vi inte sprider rykten när vi inte vet vem det är. 

Nu drar vi alla ett andetag......puuuuuuuh....sådär, visst kändes det där bra? Fint! Då går vi vidare!!

Ha en skön onsdag kväll allihopa!!

tisdag 10 mars 2015

Bråk gör mej galen

Åter ikväll har jag hamnat stå emellan i ett bråk. Jag är så trött på de här bråken. Jag är av den åsikten att om ett barn har blivit tjugo år gammal behöver jag inte lära honom rätt och fel på samma vis som en nio åring men där delar jag och en viss person åsikter.

Jag är glad över hur mina två äldsta har vuxit upp. De vet rätt och fel. De har empati. Vi ör nära varann och de kan prata om allt med mej. Det är min yngsta jag får jobba med en god tid framåt än och det är helt ok. Men när en vuxen letar efter fel på allt, alla och varenda steg jag eller barnen tar i livet blir jag ledsen och arg eller rent ut förbannad.

Jag vill inte stå på någons sida och det har jag aldrig ens gjort så bråken uppstår konstant pga det. Jag blir bara så trött på de här bråken som faktiskt är helt onödiga.

Ni som är mej nära och vet om mitt liv och i vilken fas det är just nu vet vad jag skriver om och ni andra kan jag bara säga till att jag hoppas ni aldrig ska behöva gå igenom liknande problem som jag gjort under de senaste åren. Det tar på krafter och är så onödigt.

Nu sovdags och en ny dag igen imorgon!
Godnatt!