Jag är glad över hur mina två äldsta har vuxit upp. De vet rätt och fel. De har empati. Vi ör nära varann och de kan prata om allt med mej. Det är min yngsta jag får jobba med en god tid framåt än och det är helt ok. Men när en vuxen letar efter fel på allt, alla och varenda steg jag eller barnen tar i livet blir jag ledsen och arg eller rent ut förbannad.
Jag vill inte stå på någons sida och det har jag aldrig ens gjort så bråken uppstår konstant pga det. Jag blir bara så trött på de här bråken som faktiskt är helt onödiga.
Ni som är mej nära och vet om mitt liv och i vilken fas det är just nu vet vad jag skriver om och ni andra kan jag bara säga till att jag hoppas ni aldrig ska behöva gå igenom liknande problem som jag gjort under de senaste åren. Det tar på krafter och är så onödigt.
Nu sovdags och en ny dag igen imorgon!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar