Ingen vanlig lördag kväll..... :/

Åkte ner till min moster för att gratulera henne med syster o bror min o två små busfrön (Jonathan och Jonna).

Allt väl och vi kom fram hela och glada. Kakan var god och många kära och nära släktingar fanns på plats. Vi njöt. Den enda som fattades var min kära far. :(

Vi åkte från moster min till min far och det var där jag blev så otroligt sårad.

Jag trodde mej ha ena föräldern kvar som älskade sina barn men jag hade fel....så otroligt fel.

Det känns ledsamt att känna sej så här men det känns bara så fel och för jävligt. :´(

Vi alla syskon stod ute och skakade och var otroligt ledsna och förbannade över att vi inte hade vår far kvar - utan vi var utfrysta ur familjen......och allt detta på grund av en kvinna som tror sej vara bättre än oss och som svångt vår pappas huvud helt och hållet.

Hur kan en kvinna leva med detta?

Jag skulle ALDRIG i hela livet ens tänka mej kunna få en karl att frysa ut sina barn och barn barn.....barnet är ju allt för en förälder....eller så har jag trott.

Men hur FEL man kan ha ibland.

Jag har en död mamma och en pappa som inte vill veta av mej....inte något jag kan leva med bara sådär.

Vad säger man till sina barn när de frågar varför morfar inte pratar med dem?

Vad säger man till sina barn när vi inte är välkomna till hans hem.....min döda mammas hem?

Hur förklara man en sådan här sak?

MAN KAN INTE FÖRKLARA DET TILL ETT BARN!!!!!

Alla ni som är mor- eller far föräldrar.....till er vill jag säga.....ta väl vara på era barn barn och visa dem kärlek så länge de är unga så att de ALLTID kommer ihåg att respektera de äldre.

Over and out för tonight :(