Huh huh...då va denna dag över!

Jag hade min första kvällstur på praktikperioden ikväll. Allt gick bra och patienterna lever än! ;)

Jag bytte blöjor, matade och bytte till "nati" kläderna, gav mediciner och var på glatt humör! Behövdes inget mer!!!

Jag kom hem och hittade 3 barn som gnällde över sjuka magar för att de spydde eller hade spytt.

Just nu har jag Jonathan på bättringsväg...hans bröd har hållits inne läääänge!
Robin spyr som bara dem och är halvdöd!!!!
Rebecca gråter och skriker och spyr! Magen värker och hon mår ordentligt skit just nu!

Tur så har jag haft Pavel hemma med dem så jag har kunnat praktisera. Ibland är han nog guld värd......JAG SA IBLAND!

Imorgon har jag igen kvällstur och alla ungarna stannar hemma. Efter det här så börjar mina morgonturer igen.....zzzzzzzzzznark..... :o

Det är andra veckan på gång nu av mina 5 veckor på sjukhuset och inte har det givit mej än åtminstone en sådan känsla att jag skulle byta bransch. Det är för sorgligt för mej! Visst är det bra med nya vindar i ens liv men den här vinden blåser inte mer.

Jag borde och köpa Hello Kitty present till Jonna före fredagen också....hon har ju 3 årskalaset på lördagen....viktig dag och lilla prinsessan måste få Hello Kitty om hon bara ääääälskar det.

Nu ska jag försöka få lite ro och lite sömn före Pavel rusar in igen mitt i natten. Tur så behöver ingen av oss stiga upp väldigt tidigt imorgon...några timmar mera sömn kan göra susen.

GOD NATT!

URK!

Då åkte vi idag till Karis och Ekenäs då när vädret var så ljuvligt!

Jonathan lekte glatt och villt med Jonna. Jag spenderade en lugn dag med min syster, bror och far.
Efter middagen fick Jonathan ont i magen. Han låg på golvet och pruttade och knirrade. Vi valde ju förstås att packa våra grejer och åka hem ifall han var på väg att bli sjuk.

Vi kom till Ingå och .......bluäääk....spyor i bilens baksäte och över hela min son. Det var kallt och otäckt att stå vid vägkanten på väg 51 och städa bilbarnstolen och barnet men ett måste.

Efter allt städande fortsatte resan.....vi kom till esbo/otaniemi....bluääääk....så spydde han igen...denna gång på sina filtar han hade omkring sej. Ut och stå vid kanten igen och städa lite.

Vi kom till malm till nästa och så hann jag ut och öppna dörren så att han kunde spy ut på vägkanten istället. Gud vilka reflexer jag har...ni sku ha sett...jag var snabbare än stålmannen!

Sedan kom vi äntligen hem och han kunde duscha och lägga sej!

Han låg en stund i min säng och efter det ville han komma och titta på tv. Dum som jag är...jävla idiot...så lät jag honom komma och sitta på soffan och dricka lite saft....hur dum får man vara egentligen?????

Så börjar han gnälla om ont i halsen och att det bränner. Jag tror ju vid detta tillfälle att det är appelsinjuicen som bränner i halsen när han spytt så mycket...jag sa ju att jag är dum i huvudet!!!!!

När jag stiger upp från soffkanten och ska gå och ge honom vatten skriker han till och ....ha ha ha ha....vad roligt......han spyr ner halva JÄVLA soffan!

Nå nu kan ni skratta högt åt mej!!!!

Mamma till 3!!! barn och så här dum....på riktigt!!!!

Nå nu skrubbar jag då soffan och har honom i duschen en gång till och jippiiii så spyr han igen och soffskurande blir på hälft!

Trött är jag som fan men inte kommer jag ju i säng pga allt spyande och tvättande! Imorgon ringer klockan halv 5 och på kvällen har jag ju ped kväll på dagiset!

Månne jag kommer att vara trött som fan när den dagen är över!

Kramar från spyttlandet!

En vecka bakom mej!

Nu har jag då praktiserat 1 hel vecka på långvårdsavdelningen.

Jag lever och har inte gett upp än! Patienterna lever än!

Men det blir säkert inte mitt framtidsyrke!!!!!!!

Alla är helt trevliga och patienterna är inte så hemska som jag trodde, men jag vill inte själv bli behandlad som ett objekt, så jag kunde aldrig tänka mej jobba så att jag bara "gör mitt jobb" utan känslor.

Jag skulle ibland bara villa ställa mig mitt i en korridor och skrika! Men å andra sidan så vet jag att personalen inte räcker till...men herr Vanhanen, var är du?

Var finns den personal som behövs till dessa avdelningar. Dessa patienter är inte döda än!!! Människor har känslor fast de inte kan röra sej eller prata. De blir depressiva och arga och kan kanske bara visa vad de vill få sagt genom att bita eller skrika eller kanske till och med riva.

Och till alla dem som arbetar på dessa långvårdsavdelningar vill jag säga, behandla de äldre så som du själv vill bli behandlad. De är levande människor och ingen grönsak, om de sedan legat i sin säng i 1 månad eller 10 år!

Jag har än 4 veckor kvar att praktisera på avdelningen och jag önskar innerligt att jag ska bli godkänd för jag gråter ofta inombords under min arbetsdag när jag sköter om vissa patienter.

Jag tänker också ofta på min mammas tid på sjukhuset. Nu vet jag varför hon inte ville ligga inne på en avdelning mera än en vecka åt gången. Men nu är det för sent för mej att säga till henne att jag förstår henne och att jag hade fel.

Jag saknar dagislivet. Där barnen nästan exploderar av liv och nyfikenhet. Jag saknar mina arbetskollegor som ger mej så många roliga och härliga dagar. Men om 4 veckor är jag tillbaka till Rastis och kommer att njuta så mycket som jag bara kan av varje dag som jag får arbeta där.

*********************************************************************

Igår kväll var jag till APOLLO med Rastis flickorna. Vi började på Hemingways och jag fann den godaste sidern någonsin gjord. Det finns två smaker. Ena heter RED och andra heter BLACK. Guuuud vad det var gott. Jag hamnade köpa hem av dem från Citymarket idag.

Efter Hemingways så gick vi till APOLLO - Street bar. Där var det trevligt och mycket bra musik(80-tals). Jag njöt och hade det roligt. Även om jag varit vaken sedan 4 tiden på morgonen. Några gäspningar och sider senare gick jag in till nattklubben APOLLO med "småttingarna" och "tanterna". Där var bra musik så länge som DJ spela men när bandet PLAYBOYS började spela så försvann den stora spänningen från flickgänget.

Där var svårt att hålla upp en diskussion och ännu värre var det att få en plats på dansgolvet. Hela nattklubben var fylld av "småttisar" som säkert inte sett sin 18 årsdag än och som skulle ha behövt lite mera pengar för att kunna köpa mera tyg till sina kläder.

Nå det blev dags att börja leta efter en väg att komma hem runt halv 2 och taxi köerna var lite för långa för oss så det blev att stå och vänta på nattbussen istället. Start kl. 2.15 från tågstationen och vår chaufför trodde sej vara KIMI RÄIKKÖNEN. Ibland trodde jag faktiskt att bussen skulle stjälpa och att vi skulle ha fått gå hem istället. Han körde som en riktig idiot. Bussen körde genom Hertonäs och kom viksvägen tillbaka mot östra centrum och sedan mot nordsjö. Vi var framme vid Shellen kl. 2.45. Hur är detta möjligt???

Nåja idag har det sedan varit en mycket lugn dag med snöstorm ute och potatismos med köttbullssås och glass till efterrätt. Citymarket var som vanligt överbelastad av kunder och man kom knappt fram till kassan. Barnens kusiner har varit här idag när svägerskan jobbade. Det har varit lugnt hemma förutom Jonathans några utbrott men det är inte mer än vanligt.

Snön piskar mot vardagsrums fönstret än också och vi bestämde oss för att vi åker till Ekenäs/Karis på visit imorgon istället och hoppas att vädret är bättre då än idag. Månne vi får någon vår iår eller tar vi steget från vinter till sommar över en natt?

Nu ska jag njuta av en lugn lördagskväll framför tvn med mina barn och en bra komedifilm. <3

Lite lördagsläsning ! ! !

Ingen EXITUS än åtminstone!

Min andra dag på sjukdomspraktiken är över idag...imorgon fortsätter den tredje dagen av min 5 veckors period. Hu hu hu!

Jag vill att alla som känner mej ska veta att jag aldrig vill bli liggande på ett sjukhus som en grönsak...jag vill dö före det! Kan ni lova mej det?

Jag har redan stuckit s.c. insulin åt en patient o det var bara min andra dag än.....patienten lever än o jag stack mej inte med insulinpennan...jeee....lite kan man ju...*host*

Det finns en hel del annorlunda människor på jobb på detta sjukhus än vad jag är van med. Jag saknar den empati som det finns på ett daghem! JAG SAKNAR RASTIS!!!

Men praktiken är ju bara 5 veckor och sedan är detta hela över!

HÅLL TUMMARNA FÖR MEJ!!!!

Nu i säng o så väckning kl. 5.15 imorgon igen!
Jipiii.......snark....iiiiiii!

Ohohojajaaaa!

Då var det igen en skoldag bakom mej! Jag har stuckit Micaela subcutant idag alltså under huden!
HON LEVER ÄN!

Det var en väldigt lång och långtråkig dag idag igen på skolan.....vi som förstod genast hur man sku sticka en spruta fick sitta o göra ingenting i timmar....buääääh!

Jag bara sitter och väntar på december 2010 när jag får kalla mej till NÄRVÅRDARE! Guud vad det är lång tid dit!

Från måndagen är jag på fem veckors praktik på Stengårdssjukhus, avd.4.
JAG DARRAR OCH ÄR LIVRÄDD FÖR ATT PRAKTISERA MED SÄNGLIGGANDE/DÖENDE MÄNNISKOR!

Det kommer säkert att bli en pina men det råkar bara vara något som är ett måste för att jag ska kunna bli klar utexaminerad närvårdare om 1½ år!

Nu till en annan trevligare sak.
Jonathan Rafi var på 3 års granskningen idag. Han är nu 101cm lång och väger 14 kg. Han har växt fast han inte äter nästan något...underligt.

Han ska inom 2 veckor pånytt till ögonspecialisten för att hans högra öga har bråkat igen. Hon pratar om att han behöver ännu starkare linser och kaksteholinssit.....HERREGUD.....det är ju sådana som "äldre" människor använder.
Snart blir han väl blind!
Vi lär ska också behöva gå på en ny läkar/labb visit inom ca 1 månad för att kolla varför han har så många infektioner hela tiden...jag älskar mitt liv...inga sjuklingar här inte...!

Nu borde jag koka ihop lite mat men när kroppen är för trött och när ögonen vill vara fast hela tiden. Vad ska man då göra då?

Städa borde jag göra för mitt hem ser ju ut som en soptipp med kläder o leksaker överallt. Vi har ju Jonathans kalas på lördagen nu när jag ska ha utbildningsdag på jobbet imorgon.
Någon gång borde jag hinna baka också...hmmmmmm...hur många timmar hade ett dygn nu igen?

Men nu och få något ätbart i sej förutom bröd hela tiden! Visst är limpukkan god men inte mättar den så mycket.
Ha sköna vårdagar och njut av solen så mycket ni hinner!!!!

Jävlar anamma va jag är glad!!!!!

Nu hade vi då idag fått vår sista tent ut...jag var hemma pga feber men Micaela hämta hem den till mej..!!!!!!!!

Jeeeeeee.......jag fick G4 i anatomi och fysiologi tenten. Nu har jag haft B5 och G4 i mina tenter som varit i Vård och Omsorg programmet. De tenterna som jag stressat utomordentligt över. De tenter som gett mej sömnlösa nätter. De tenter som gjort mej arg som tusan. De tenterna.....JAG HAR KLARAT DEM ALLIHOPA!

Man borde ju fira med nåt men det blir nog bara Burana och Panadol tyvärr!

Hade imorse feber igen som jag då under hela dagen försökt hålla nere med lite vita och röda piller. Måste till helgen försöka leva utan piller o hoppas att febern hålls borta.

Jag är så otroligt glad och nöjd över mej själv och alla mina studiekamrater. Vi har gjort ett bra arbete.

Visst har några av mina studiekamrater hoppat av studierna eller tagit en paus och även några hamnar ta några tenter om igen men över lag har vi varit en duktig klass! Många B5 och G4 har delats ut!

Nu skulle jag bara villa ha bort de fjärilar som flyger i min mage av nervositet inför min praktikperiod på Stengårdssjukhuset. Jag har alltid haft obehag mot sjukhusarbete så nu är jag livrädd över att bli underkänd på min praktik.

Nu ska jag koka lite te och ta ett rött piller och se om det sku fungera den här gången också!

En "het" vardag som blivit "kyligare"!

Nå nu har det gått några dagar sedan mitt förra inlägg...Jonathan har då haft feber mer än tillräckligt. Rebecca har varit mycket krasslig. Jag insjuknade på söndagkvällen själv och den här flunssan är ju från helvete.

Fast nu börjar vi alla ha "bara" stegring så vi behöver inte slåss över några täcken mera...!

Robin har haft stegring och huvudvärk men inte samma flunssa som vi andra.

Svägerskan ringde idag och sa att nu hade hon sin dotter hemma från skolan för att hon hade feber och spytt och nu på eftermiddagen hade hennes yngre son fått lös mage men inte febern än.

Den här flunssan tar ju alla som kommer i den s väg! OTROLIGT!

Jag har nu med barnen också under våra sjukdagar kommit överrens om att våra godisdagar ska minska och att jag bara jag blir helt frisk ska börja planera våra middagar bättre och att det ska börja finnas mera "bra gott" på bordet ss morötter, gurkor osv.

Vi har ätit det förut också, men när jag tog bort den där godisdagen för att det blev sådan panik över att de skulle hinna äta hela veckans godis på en dag, så har chokladen etc kommit in i vårt liv mer än nödvändigt.
Nu får vi chokladen eller de andra godiset men bara några dagar och inte hysteriskt utan med måtta. Istället får de äta så mycket de vill av äpplen, morötter osv. varje dag.

All limsadrickande tog slut nu också...vi får dricka limsa på biobesök eller restaurangbesök annars har vi svartvinbärssaft hemma att dricka om inte vattnet eller mjölken duger.

Är jag för sträng??? Kanske men om jag inte ändrar våra vanor NU så kan det vara för sent om ett år eller två.

Jag gör det ju för själviska grunder men också med mina barns hälsa i tankarna. Jag vill inte att de ska få diabetes och att de ska behöva leva med övervikt i halva sitt liv.

Jag vet ju hur jobbigt det kan vara med för många kilon på kroppen. Ibland önskar jag mej vara "rik" nog att för att få en "tummy-tuck" gjord och kunna starta om ett nytt liv med en ny smalare mage...men det förblir tyvärr drömmar för det är nog för dyrt för mej.
Borde säkert hitta en rik karl till det men sku inte orka börja om med en ny karl nu efter så här många år. ;)

Jag har annars fått en irriterande pojke efter alla feberdagar... Jonathan har börjat med ordet KACKAPELLE!
Alla och allting är kackapelle hela dagen igenom. Puh han kan vara nerverande!

Vi har tagit straffstolen till användning med honom nu också! Han har haft svårt att sitta på den och det har varit många utbrott extra men nu sitter han oftast på plats i 3 minuter tills han får lov att komma bort eller när han sagt förlåt.

Oftast vill han inte säga förlåt utan är jätte förbannad på mej när jag säger att tiden är över och att han måste be om förlåtelse..ibland måste han sitta 3 minuter till för att han än inte kan bete sig ordentligt.

Jag undrar ibland hur jag kunde få ett så segt barn och ett barn med en så otroligt stark egen vilja!!?!
Han testar mej varje dag och håller mej på tåspetsen...hoppas det blir en stor och duktig pojke av honom när han växt upp...jag vill ju skörda något gott efter många år av arbete!

Nu ska jag sätta ner mej och titta på CSI-New York och hoppas på en lugn och feberfri dag imorgon!
Goodnight sweethearts, now it´s time to go.......(ur filmen 3 men and a baby)

Har jag gjort illa till en högre herre eller...?

Idag var det då dags på morgonen att gå och hälsa på farbror doktorn med Jonathan Rafi!
Hans feber hade inte sjunkit fast han fått panadol på kvällen och på morgonnatten.
Vi fick tid först till kl. 11.40 men med en hel del småsovande så blev då klockan äntligen 11 och jag klädde på honom något tunt och lindade in honom i ett täcke.

Han låg i bilens baksäte hela vägen till doktorn för han kunde inte sitta. Jag bar honom hela tiden för han var så trött så han kunde inte gå eller stå själv. Han hade "bara" 39,4 när vi anlände till doktorn.

Diagnosen var ju lite "värre" än jag hade trott mej....jag gick ju till doktorn och väntade mej de magiska orden "Er son har en virus och inget läkemedel biter på virusar. Hem och vila med honom."
Men nu gick det inte så utan han hade var långt in i örat och lungorna hade något i sig som inte bör vara där. Vi lär ska vara lyckliga att vi kunde börja en antibiotika kur nu genast så att detta inte ledde till lunginflammation.

Oj då! Var det så farligt?

Nå nu fick han då utskrivet; Kefexin 100mg/ml, Pronaxen 25mg/ml, Otrivin 1mg/ml, Sir ephidrin paediatric och Locacorten vioform 0,2mg/ml+10mg/ml.

Är det någon annan som tycker att han fick lite för många recept på en gång? Allt detta ska tas mellan 2 - 3 ggr/dygn!!!!!

Hoppas att han nu ska bli frisk efter detta!!!!

Men, men......Rebecca ringde till Pavel runt kl. 11 idag och grät. Han hämtade henne hem från skolan genast och när jag kom hem med Jonte från läkaren så kollade jag henne och då hade hon också över 39 graders feber. Hon har ont i halsen och hostar mycket hon med!

Det fanns ingen tid till läkaren mera idag när jag ringde för att boka åt henne utan jag skulle gå till barnkliniken om hon blir sämre. Tur så hade jag Pamol F hemma åt henne i alla fall!

Hoppas nu bara att ingen mer blir sjuk i vårt hus nu för då kollapsar jag! Jag behöver mera sömn efter min tentperiod och nu får jag ingen sömn alls när Jonathan Rafi inte kan sova liggande för att han hostar så mycket. Han sover i min famn på mitt bröst när jag sitter om natten. Jag har aldrig lärt mej att sitta och sova så ni kan tänka er hur mycket sömn jag får just nu! He he!!Buäh!

Imorgon är det på Arcada en bra föreläsning som heter "Den professionella pedagogen" och dit har jag bokat en plats...jag går dit fast ögonen sku hoppa ut! Pavel är hemma på dagen och jobbar hela natten så jag har sk "ledig tid".

Hoppas att jag får många nya bra ideér därifrån...det var en svensk föreläsare och de har ju ofta många nya ideér!

Anu ska ha en "bytesdag" hemma hos sej på söndagen...hon sku bjuda på vegeärtsoppa och jag sku så gärna vilja gå dit! Hoppas jag kunde gå för en timme åtminstone...måste hitta på ett sätt att muta Pavel.....<3 .

Nu ska jag äta lite indisk mat och njuta!

BLÄÄÄÄÄÄÄ !!!!

Jag skrek av lycka igår men fick komma hem med svansen mellan benen idag istället.

Jonathan var ju feberfri och en pigg pojke igår. Faktiskt imorse var han än en mycket glad pojke vid kl.5 när han vaknade och ville börja prata om fiskarna som sover.
När jag körde honom till Rastis före jag åkte till skolan med Micaela så var han på ett gott humör och vinkade glatt. Jag fick till och med kram och puss imorse av honom och det har jag inte fått på länge.

Vid vår kaffepaus i skolan så hade jag ett missat samtal i min mobil...jag tittade efter och märkte att det var från Rastis som det ringts till mej.
Jag tänkte ju genast att det blivit ändrade planer inför morgondagens mulle utfärd och ringde tillbaka för att fråga vad som hänt.
MEN MEN MEN!!!!!

När jag ringde fick jag då istället reda på att det var min lilla son som insjuknat åter igen i feber.
Tur så kunde Pavel avhämta honom snabbt från Rastis för jag var ju i Prakticum mitt på lektion. Nåh jag fick lov att gå hem och ta hand om mitt sjuka barn så jag sprang ut till bilen och körde hem så att Pavel kunde gå tillbaka till jobbet.

Här sitter jag då igen med lillpojken i famnen och undrar hur det nu gick så här! Hur kan man ena stunden vara frisk och kry och den andra vara halvdö?

Jonathans andning är just nu mycket tung och han sover endast 15 minuter top per gång. Han gråter i ett och den här gången verkar det vara värre än det var på måndagsnatten när det började första gången.
Jag tänkte vänta tills imorgon och kolla hur hans ork är före jag ringer till herr doktorn. Förra febern gick ju bort med några suppon. Men jag har en känsla av att denna gång kommer jag inte lika enkelt undan. :(

Iskolan idag fick jag i alla fall se och prova en hel del olika saker ss. bädda en sjukhussäng, göra bekvämt till sängliggande patienter osv. Tvättandet fick jag aldrig prova på eller lyftandet men jag vet i alla fall hur man gör utifrån vad jag sett. Och jag har ju något i minnet kvar efter när mamma var cansersjuk.

Nu ska jag gå och synda för fulla muggar med berlinermunk, kex och sesamknäckebrödet pieni pyöreä.

Sjukperioden är över! JIPPIIII!

Nu är då helvetet över för en tid och sedan får man se för hur länge!

Jonathan Rafi är utan feber och har energi som bara den. Han pratar i ett och man får honom inte tyst!

När jag försökte få honom till sängs ikväll så drog han igenom både Blinka lilla stjärnan och Jag öppnar fönstret och tittar ut-sången. Han är ju så "GULLÅ" när han sjunger men hemska mamma som ju försöker få sin son att sova och hålla god min är DUM tycker sonen när han inte får sjunga mer utan ska stänga sina ögon efter att mamma sagt till för 50nde gången redan.

Inte har barnen ett enkelt liv heller må jag säga. De ska prata när vuxna säger och de ska vara tysta när vi ber dem om det. Sjunga ska de på befallningen men däremellan lyda och inte säga ett pip. Fast mina barn fungerar inte riktigt som så!

Jag läser en bra bok just nu..." OM BARN OCH STRESS" av Ylva Ellneby. Hon kan skriva så bra om barn att det är ett nöje att läsa den. Jag har inga tenter på kommande men ville inte stoppa infoflödet till mina stackars nakna celler i min hjärna så jag valde att läsa om något som gäller min vardag och som kanske....kanske kan hjälpa mej under kommande höst i skolan...man vet aldrig!

Imorgon då en skoldag igen. Östracentrums Prisma öppnar och mina barn är friska!
Vad mer kan man kräva av en bra start på imorgon?

Nu godnatt och sov gott allihopa!

Sjuka ungar... :(

Hejsan svejsan i lingonskogen! Så sa alltid min mamma förr. Vet inte om det passar att säga det idag men ville nu bara verka lite positivare än vad jag i verkligheten är.

Nu har då Rebecca mått lite krassligt sedan fredag kväll eller på lördagen hade hon mera sjukt i magen o gnällde än mot fredagen.
Hennes temp är i underläge. Hon hade som mest 35.4, vilket ju är lite för lågt. Hon har skakat och frusit o haft en krampande mage. Nu är hon på bättringsväg när lillgubben då i sin tur börjar bli krasslig.
Förra natten hade han feber o idag bara lite stegring men han går omkring o nyser och pyser i ett.
Fast jag ska inte gnälla för Pavel har varit hemma o skött om barnen tills idag på eftermiddagen. Nu sitter jag hemma med dem o när Robin kommer har han lovat vara barnvakt så att jag kan åka snabbt iväg o vattenspringa i en timme med Marion och Pipsan. Det ska bli så skööööönt!

Nu har Pavel hämtat pizza hem till ungarna och jag har fått en kaffekopp i min hand så livet leker för en stund i alla fall.

Jag var ute idag i snöstormen på dagiset och visst var det skönt o vackert men när all snö blåste rakt i ansiktet så att munnen o näsan fylldes. Men tokig som man är så var jag ute i 45 min med barnen och njöt. Man blev ju pigg i alla fall.
En skön kväll till alla!

Tent tiden e förbi!

Då har jag då haft 4 tenter mellan 12.2 - 28.2. Töööööööt!

Nu börjar kroppen begära efter mera sömn o jag går som i dvala varje dag. Mitt huvud känns tungt och jag kunde somna var som helst!

Nu borde jag ju vara glad o pigg över att jag inte behöver läsa på några tenter på en lång, lång tid igen! Men nej....nu går jag omkring o undrar när jag ska hinna ta igen alla sömnlösa nätter! JAG ÄR TRÖTT!

Folksjukdomartenten gick otroligt bra. Lördagens läkemedelsräkning klarade jag och läkemedelslärans tent gick också mycket bra. Visst visade det sej att alla sömnlösa nätter gjort gott men var det på riktigt värt det? Kunde ju ha sovit mera o varit glad över ett mindre resultat, eller hur!?!

Nu väntar jag än på att få tillbaka anatomi och fysiologi tenten. Jag darrar och hoppas att jag kom igenom den också...vill inte läsa hela det kapitlet en gång till!!!NEJ NEJ NEJ!

Skönt att man nu börjar få kontroll över sitt liv igen och att man orkar vara med sina barn som fått flu fältet varje gång som jag läst till en tent. Så orättvist mot dem men jag har lovat att ta igen för all den tiden som jag inte kunnat vara med dem när tenterna är förbi! Och det är nu!

Nu ska det kokas köttbullssås och ris till middagen! Mums!