Hat!

Ibland märker jag hur jag är fylld av hat, oftast såhär sent på natten syns det bäst. Det är en känsla som smyger på mej efter dålig behandling i timmar. Då sitter jag oftast på balkongen en god stund för att lugna mej och röker som en borstbindare. Jag skakar av kyla men även av hat och frågor.

Varför händer detta mej?

När får jag vara i fred?

Hur länge till?

Kan jag lugna mej inatt?

När får jag sova en natt ifred?

Och många fler frågor.....

Jag önskar ingen annan behöver någonsin gå igenom det som jag gjort under en lång tid. Det tär på kropp och själ och jag vill att det tar slut nu!!!

Men tyvärr måste jag orka en liten tid än och sedan får jag förhoppningsvis leva äntligen såsom en normal människa ska göra.